Vita barrskogars dystra fägn I skymningsdräkt sveper min syn På fjällkrönets vitklädda tak jag står Blickar ner över kvällningens dimmor
Sakta, så sakta nu tussmörkrets slöjor Över nordlandets enslighet smyga Förmörkar var blick i fimbultraktens hägn Och stilla mig vaggar till ro
I nordrönt skymningsland Fråmat jag strävar Beskådar vitterdimmors skådespel En lek som dalgångens vagga glömmer
Stillsamt smeker en bris över ås Uppmot bergstoppsens karga häll Ståtande furor mot molnen vänder Vid vindpinad ödemarks gräns
När kvällning fallen över fjälltopp kal Höglandets ljunghed av dimslöjör täcks Ljuset falnar i skymningen sval Och dagerns lågor av fjällvinden släcksTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
