Av tidens tand, hon har glömts bort Upplöst av mossen, den våtsjuka marken Där tornar opp, trädtoppars död Av kall multnad bark, i en sumpmark som hatar
Jag blev dess gäst, kom hem som gast Djupt ner försjunken i svärta och ångest Skogars ändhållplats, naturens hämnd Som tar den som aldrig skall komma hem igen
Ett ingenting, är nu mitt allt Där skall jag sväva i bottenlös ävja
Hyisestä suon sydämestä kutsu kumpuavi Kasvotonna tuulessa kulkijal kuiskivi Käy kanssain tanssihin henkien viimeiseen Anna askeleen raskahan vajota iäisyyteen
Man sänkte den, som håller mig Ett lövverk av maskar i mättande gyttja I torv och bark, beständig dagg I dimhöljda vassar bland urgamla björkar
Å ja e fylld, av evighet I bottenlös ävja ja sväva, ja sväva Jag blev dess gäst, kom hem som gast På nytt född försjunken i bottenlös ävja
Ett ingenting, är nu mitt allt Där skall jag sväva i bottenlös ävjaTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
