Min uppväxt var många soliga dar I ett ombonat hem med en mor och en far Fyllt med glädje och skratt Varje dag, varje natt Oviss om den demon som mig sedan besatt
En liten tår i ett litet öga Blank som en sjö utan bris, utan regn Torkar så snabbt i en kärleksfull famn Och en okunnig mun börjar skratta igen
Dessa skyddade år som en epilog står Till den naiva glädje jag aldrig mer får Och den kärlek som brann I mitt hjärta var sann
Jag såg aldrig mer till den sen den dagen den försvann Sen den dagen den försvann Ett öga som lyser med känslokall glöd Ett avtrubbat sinne som sett och förstått En kärlsfull famn gör mig ingenting gott Nekrosen i själen alltför långt nått
Så min mun - fast den ler - och mitt öga som ser är blott döda signaler - förstår dem knappt mer De förgrep sig på mig - fängslade mina lemmarTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
