Ett sommarregn har dragit förbi Det doftar fräscht och droppar från lövverken Solstrålar bryter genom sprickande moln och får stubbar och stammar att skina gyllene
Hon tar ett andetag och de första stegen in under lövkronorna, som omfamnar henne Som att hon återvänt hem
Hon stryker sitt våta hår från pannan och ler för sig själv. Efter en längre tids vandrande längs Ett virrvarr av stigar börjar marken slutta neråt Skogen tar en ny skepnad och träden ser äldre och äldre ut. Hon börjar undra vart hon är Solen har gått i moln - det blir svalare Hennes armar får knottror och hon ryser Plötsligt bryts stillheten av ett egendomligt skrik
Vad var det?
Hon stannar upp och ser sig omkring Allt är tyst igen förutom hennes hjärtslag Hon hör det igen! Hon går försiktigt fram med letande ögon
Hon är iakttagen av någonting som känner och avskyr hennes närvaro
De sitter obekymrat med öl och vänskap vid utsiktens nostalgi. De har varit där förr i goda vänners lag. De pratar gamla minnen och njuter av tidlösheten där, just då. De vilar inför en lång och härlig vandring.
Kamraterna påbörjar sin färd nedåt I den smått oländiga terrängen där den Hala mossan och stockarna sviker fotfästet Molnen sluter sig ovan dem men mörkret stör dem ej. De sjunger på "You That May Whither" Stämningen känns alltmer tryckt En flock järpar flaxar plötsligt upp ur den täta vegetationen och skrämmer de tu I tystnaden som följer skymtar de en gestalt mellan trädenTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.