En kväll när hösten blåste frost i mina tysta rum Inför dikt och fantasi stod tanken styv och stum Då kom det som en dimma, som en skepnad vid min bädd En ande rörde vid min panna, jag blev inte rädd En slöja svepte mot min kind, och allt som varit kallt Töade i värmen av en bild som tog gestalt Hon bar en klänning vid och vit, den natten när hon kom Stolt och stark med ljus i blicken svängde hon sej om
Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång
Nu sitter jag och väntar fast jag vet jag är en narr Med mitt tomma glas och med min tonlösa gitarr Jag väntar på en vandrerska som brukar hälsa på Kommer, kommer ej, jag tror hon kommer nog ändå
Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång
Skynda innan lågan fladdrar till Förbrinner och försvinner
Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång
Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång Kanske bor i denna natt vår allra bästa sångTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
