nu vill jag så gärna liderligt besjunga mitt hjärtas längtan och skönheten hos den sorg som kokar upp i mitt blödiga hjärta så fort en flickas namn dröjer sig kvar innanför mina öronsnäckor. detta vill jag fast än jag mycket riktigt vet att längtan efter det som hör denna dödliga värld till också är det som leder mig från det alltid varande och aldrig förgängliga ljuset som aldrig blev tänt och som aldrig någonsin slocknar. När mitt hjärta längtar - längtar det efter dig Herre och när jag förleder mig själv att längta efter annat - leder jag mig själv i fördärvet. Men nu så vill jag göra väsen av saknaden efter en vacker liten flicka som stal mitt hjärta när jag reste runt i öst en gång.


inget klär mig - utom längtan efter dig.
Inget mättar mig nu -
förutom att med sorg och saknad
upprepa ditt namn i min mun utan att ljudet
lämnar mina läppar.
inga ting finner jag sköna utom minnesbilden av dig.
ingenting kan släcka min törst
såsom de tårar jag fäller
sedan du omfamnade mig
och sa förväl och kom snart tillbaka.

Ja så klär jag mig i saknaden efter denna underbara lilla tjej. Jag spelar ofta upp minnet från när vi talade med varandra en gång och hon tvangs avbryta samtalet då hennes chef bad henne putsa fönster. när hon sedan gjorde detta sneglade jag försiktigt åt hennes håll och njöt av hennes skönhet. hon var helt klädd i vitt och rörde sig så graciöst som bara få flickor kan. självsäkert, skönt, ljuvligt och samtidigt dygdigt. men som alltid såg jag skönheten på fel sätt, ville göra den till min egen och så föreviga den. Därför är min saknad också oren. Då jag genom att lovsjunga den istället för att lovsjunga Honom som skapade denne jag nu tycks sakna.

Jag vände nämligen ryggen mot ljuset
och ögonen mot det som blev upplyst.
Mina ögon såg därför det som blev ljust,
men inte själva ljuset.

---

Teksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.