På fjällhedens myrplatå står färgspänsten all Längs urgamla landmärken våta Betagen av växtrikets förföriska kall, Dess prunkande och skrimrande gåta
Jag reser i regnskuggans dävna rike, På höglansslättens allvarsgrönskande dunkel Med känslan; som markernas jämnlike En värdväxt för orkide och isranunkel
Jämmerdal i ljus undanskymd Längs tusenåriga stråk En vid horisont med oändlig rymd Spridda tecken från samma epok Mager jordmån märkt av köld Längs tusenåriga stråk Under höstfrostens glittriga sköld Allt ur samma röst, allt ur samma språk
I dalgången dras jag mot vattenbryn Där den flyktiga morgondimman tågar Den kommo från djupet, den jommo ifrån skyn Och frammanar alla syner som av storslagenhet lågar
Stiglös utpost för denna vandringsgesällen Medan dvärgbjörksnåren flätar sitt spröda skuggvalv däröver Lågalpina videbälten ger mig ro och viloställen, Rötter inrunder ger mig den huldhet jag behöver
Öppen för skridande villfarelse på mo och mad Bergklyftan siras av solens ljusa lyfting Lockad av alstringsrika rännilars sorlande serenad Som stiger ur fjällsjöns djupa syftningTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
