Farväl! Tall och lövskog som vid gränsen ståtar Här vägvisar en moränrygg brisen Lager av rullgrus likt hällens undersåtar Har sedan urålder, från kalfjäll, rest med isen
Vattenfallet, urtidsborgens käftar fräser Och spottar ut sin frambrytande flod Vid en högplatå där lodjur skyggt väser Och spårfossil har spolats av bergets blod
I mörker står fjällets mäktiga mur Där stormar sjunger i vresighet, Till fjälls, till fjälls Vid jökelsträcknings breda skulptur Formad av tidens nådlöshet I mörker står fjällets mäktiga mur Likt en dunkel titanhär, Till fjälls, till fjälls Som skuggar dalar med spetsig kontur, Jättar som ledsagar var resenär
Var hälsad! Snömärkeslaven som visar djupen För evig snö, likt en polardröm Fullmånen strör sin skrud utöver tusenmetersstupen, Rovdjursvilt rycker skuggor fram i gränslös ström
Klipphällarna vibrerar och slipas i sin kropp Av isälvars nötning till hudlen sten Bekläs av krypljung som vävs mot knotig topp, Nu får jag ro att tänka och leva i deltaentrénTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
