Vi stapplar fram i minnets nekropol. I dunklet ruvar blott vålnader. Förstelnade i en tid som var. En askgrav och flyktiga blodsband. På en ändlös slätt av guld, i skördetidens vind, en griftegård och vår ungdoms kenotaf. I vår oskuldstids förfrusna mausoleum glimmar frostens tårar i din köldbitna vinterblick. Sic transit gloria mundi.
Och du dansar i extas. Som om gravens skugga ej snuddat vid din kind. Och du fröjdas i hänryckning. Som om dödens tomhet ej speglas i din blick. Som om gravens skugga ej snuddat vid din kind. Som om dödens tomhet ej speglas i din blick.
Vi omfamnades, tog Dionysos hand. Samma svala sensommar, samma skådespel. Tills lien täljt den sista fåran i din kind. Samma höst nalkas i nattens vind. Varför kom vi åter, gick vi någonsin härifrån? Greppar efter halmstrån, till ett hopplöst Fenixbål, medans rusets kallbrand tänder lågan i var själ. Vi blossar upp brinner ut och förgås. Sic transit gloria mundi.
En gång kött, en gång blod. Nu blott aska, nu blott jord. Som om själen voro evig. Som om köttet voro rent. Som om löften voro sanning.
Och du dansar i extas. Som om gravens skugga ej snuddat vid din kind. Och du fröjdas i hänryckning. Som om dödens tomhet ej speglas i din blick.Teksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
