Jag var tio år den gången Och julen var på väg Jag önska mej en hund och en resa Till en söderhavsö Jag fick min första grammofon Och en bok av en äventyrsman Han levde då, nu är han död Han satte upp en expedition Och gav sej in i Mato Grosso land Vidare, vidare uppför Rio das Mortes Tills han fann Xavante
Jag var med honom på båten I djungelns heta fukt Pirayorna inunder, anacondo Och jaguaren på stranden Hela natten in mot juldan Tills Apoena stod framför oss Hövding över vildar i dom vilda landen Nakna med långa bågar Och pilar genom vit mans hud Inga smycken, ingen nåd ingen Gud hos Xavante
Jag kan känna lukten än av nejlika, Saffran och glögg Och värmen i huset och tryggheten där Jag var tio år den gången och snöflingor föll En juldagsmorgon långt ifrån här Vi satte kärvar i björken Och domherrarna kom och åt Uppför Rio das Mortes styrde Blomberg I sin ranka, vingliga båt
Nu har jag hela världen i huvudet Och dom försöker få in ännu mer Dom flåsar mej i nacken från morgon till kväll Med sina tungor Ingen verklighet längre som jag kan lita på Efter alla lögner som mötts med lögn Från dom djävlarna Som bara har tomma ord i sina lungor Jad kunde bara stå där och se på När klubban föll, jag hade inte råd Inga smycken, ingen Gud, ingen nåd Nu är jag en XavanteTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
