Mörkret skymmer Midgård, självföraktet har slagit rot.
Ingen lyssnar på den höges råd, han sedan länge glömt dess ord.
För som självklart får mannar göra allt för sitt land,
men idag är det endast ett minne blott,
Det gula och det blå betyder inte längre nått.

Moder Svea blöder.
Förrädarna de njuter och ser på.
Res er upp nu systrar och bröder.
Enad uti striden skall vi gå.

Med hedna gudar på våran sida, så skall vi likt vikingar segra.
Som tappra karoliner stormar vi fram, så stolt i kampen, för vårt fosterland.

Likt hungriga vargar kämpar vi för vårt bröd.
Enade vi stå, i fri som i nöd.
Vaksamt vandrar vi, våra revir.
Dess fram till värnar vi med vårat liv.

I skydd av nattens mörker jagar vi fram.
För att bringa hämnd på de som skändat vårat land.
Ty vi är vargar och ni är får, förstår ni det dräps läks moder Sveas sår.

Moder Svea blöder.
Förrädarna de njuter och ser på.
Res er upp nu systrar och bröder.
Enad uti striden skall vi gå.

Med hedna gudar på våran sida, så skall vi likt vikingar segra.
Som tappra karoliner stormar vi fram, så stolt i kampen, för vårt fosterland.

Stolt skall Sveriges fana åter vinden bära.
När de segrat och säkrat vårt blod och vår ära.
Frihetens gryning över norden komma skall, och de som stupat finner frid i Valhall.

I Valhall...

---

Teksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.