Stormarna tystnar under vredens vridna vingslag Länderna sargas under vassa klornas blodbad Händer ska krama vad de våta funnit döden värt rinna mellan fingrar allt det ni har hållit mödan kärt
Gisslar min rygg med rapp från herremannens piska Nesan – ur släktled hör jag förfäderna viska ”Varför bland ormar miste ätaren sitt höga namn?” Varför bland drakar lever jag med denna svarta skam
Allting ska brinna en ny värld att vinna Ingen ska hinna i elden försvinna
Vansinnet bär jag Flamman ska snärja och natten förhärja till den brinnande dag Ingen kan värja Blodet ska färga de kroppar jag bärgar Förgörelsen är jag
Jag flyger under månen in i gryningen Min led är lagd mot mänskoland längs dyningen Mitt ögas stål ska nagla fast din våta kropp Du krälar, klagar, vädjar sedan slukar jag ditt sista hopp
Min mörka skugga sveper över sjö och land Snart vänder morgonfriden till en dag i gyllne brand Förtära ska jag allt ni rest med trägen hand Det gamla går i grav när lågan väller över tand
Markerna gungar Käftar ska sjunga Jag slukar era unga de kokar på min tunga
Illväder hopas över folkens trygga nästen Ätaren av de egna sliter murar från fästen Strupar ska skria ”Blatifagus! Nu är döden här!” Klornas vassa liar till benpipan genom köttet skärTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
