Färd mot hemman:

Framåt han vandrar i främmande land, utsvulten och trött, skadad och halt.
Inom sig striden fortfarande står, ärren de bleknar men sorgen består.
Fränder fallna omkring sig han ser, ett blodbad har härjat ett minne av strid.
Kristi folk besegrat och söndrat, slaget i spillror, brända och glömda.

En vandring hem mot sköna norr, en längtan till den ljuvliga hemman.
Minnen av härnad minnen av kamp, kallaste stål genom liv och lemmar.
Riddare av korset, en här av lögner. Ledda av präster som allt fördömmer.
Nu blott ett minne, en mara tynande. För på marken avskummen ligger.

En färd nu hägrar mot hem och härd.
Åter mot dalar, sjöar och berg.
En färd nu hägrar mot hemman och fränder.
Åter mot skogar, ängar och brädder.

Vackra norr han åter skönjar, ett land av skönhet, lugn och frid.
En vandring nu snart till ända, rök från skorstenar vid horisonten.
Framme vid gränsen för hans by, hälsas välkommen i högan sky.
Han dricker ett horn med finaste mjöd, sjunger ett kväde till fränders död.

En färd nu över, ett krig är segrat.
Åter få leva i hem och härd.
En färd nu glömd, i hemman han lever.
Åter står solen och galder ljuder.

---

Teksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.