Blacka skepnader kuvade under nattens firmament Ångesten, din arvedel, tjänar nu som ledsagare Färden bär över detta livlösa och karga landskap Dess dystra natur återspeglar själens allra innersta
Isande likt mänskans växande likgiltighet Bärs självmördarnas hjärtskärande hymner Uppstigen ur ovigd jord, förevigt fördömda Att uppleva självspillans upprepande vånda
Infekterade sår dryper av ånger och röta Nackar bryts, men bringar ej dödens svepning Evinnerlig bävan tyngre än sinnlig pina Hopplösheten gallskriker i morbid unison
Bröstets sista glöd tynar och falnar bort Olust sipprar in och kväver livets gnista Till Acherons stränder, över dess grumliga källa Kan rösten din höras, vida och jämrandesTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
