Som kallsvettningar pärlar sig Nattens frost, av solens första strimma Ett obevekligt uttryck för rädsla Alltid slår det till efter nattens sista timma
Det vet lika lite som vi om vad som väntas Vi kan alltid fråga men aldrig förstå några svar Som i symbios, utan kontakt Ändå finns du alltid där
Kallsvetten fryser på min hud nu torr som bark En ny mening, en ny kropp Att i nästa dag aldrig vara den samma
Mina hjärtslag slår allt mer sällan Tungt som tusen stenar Blodet rör sig allt mer långsamt Alla sinnen stelnar Och fryser samman
Du lät mig in i ditt rike Det jag inget visste om Nu ingen längre lyssnar till mina ord Som inte gräver djupt i skogens jordTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
