Under täta kvistbältens gälaved Pĺ ljungklädda hygler och furvuxen hed Under mĺnskärans spirande skymningsglans Som förtrollar och fägnar i skugglekens dans Mannakulning ljuda i fager ton I skydraget insveper daggstänkta mon En skepnad skönjes nu ute kvällningens fĺng Och trĺnande sjunger en snärjande sĺng
Själasutten Ditt tunga sinne lömskt hon tjusar Hĺlrygg rutten Dig leder i fördärv Själasutten Ditt arma blod för huldran rusar Hĺlrygg rutten I dunkelheten kärv
Pĺ skogens rese färdes de vildsköna rĺ I stjärnpraktens lyster längs den hogstarka ĺ Hon dig lockar frĺn milans glödande kol Och fördärvar sinnesfriden hos din gemĺl I gruvlig oro hon kallar ditt förslavade namn Men fjättrad du stĺr i skogfruns giriga famn Hon var den vackraste mö som bland kvinnfolk fanns Men i grĺmossan släpar en djurlik svans
Nu när myrdimman tätnar i gryningens tid Ĺter igen du är hemma vid Men i själen du vĺndas och tiden blir svĺr Ty tankarna färdas mot vildvuxna snĺr Att i dövelse tjäna det blevo din lott När skogsnuvan kallar och tar dig förgĺtt Teksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
