Ett yverboret brödraskap i töckenlandskap färdas fram längs en florygg i vargavädrets armar Med frusen längtan i sitt bröst, efter fimbulfolkets röst I kammarherrens salar de skola finna tröst Och hällebergets dova stämma vilsefärdar kvalfylld tös in mot klippors djupa sarkofager En röst så ilsken, kärv och kall, över fururs pelarhall På lyss och lur hon vandrar och förnimmer fjällets kall
I besmyckade kamrar Skrattekon hamrar När minnet har dräpts i mörkrets fostringssal I irrgångar jungfrun famlar
I gyllenröda tempelsalen klädd i hudar, skinn och gull Vakar trollfar sitt månsövda rike Urtidsdunklets arvelott, glömskebrygdens sagoslott I fimbulfolkets boning råder dyster stämning blott Lekamliggörelse från gråstensstod i nattens svepningsskrud Mäktig avbild av jätteskugga reses Vålnadsblek och mörkersint, bergakung i fjällets klint Naturens äldsta allmakt dräper skoningsblint
I besmyckade kamrar Skrattekon hamrar När minnet har dräpts i mörkrets fostringssal I irrgångar jungfrun famlarTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
