---

I'm hibernating behind my closed curtains
With eyes as cold as death himself
The roads lie deserted and empty
In the mornings sun's bleak and yellow shine
The shrieking wind tears a withered tree
As the eternal autumn skies open up
To let the rain fall down on me

Slowly the day turns into night
As Sirius the great draws his final breath
And calmly begins to fade away
Until his once almighty pyre is nothing
But a mere spark of light
The dreary pale becomes pitch black
As the ancient sky is picked clean
Of all the bright shining stars

A perishing snowflake gently decends to the earth
Lies down to rest on the frigid ground
Autumn deteriorates in silence before my very eyes
And so winter has finally come
To teach me her monotonous mood

Var uppmärksam på,
att tiden inte väntar på någon.
Nu är vi här. Då var vi här.
För nu är då, och då var också nu.
Tiden är blott segment av olika ögonblick.
Vi är blott obetydliga fragment i tidsrymden.
När vi minns våra ögonblick genom tiden,
försvinner tiden däremellan.

Yet, in my abstract dreams; I behold
The epitaph for a thousand blazing suns
As I'm standing in the doorway to heaven most divine
A light so ravishingly bright it feels
As if I was beholding the face of God himself
A warmth comparable to nothing of this world
A spark of totalitarian passion
The spark that will be the end of me

---

Teksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.