Jag har skymtat hans skumma, jordgrå drag, redan jag trodde min vandring slutad, över min säng stod han redan lutad, lyssnande efter mitt sista andetag.
Ingen älskande blick såg sorgset ned, ned i min egen en avskedshälsning, ingen tröstande tro på frälsning lindrande våndan, såsom anden led.
Stillsamt lade den skumme sin hand över min brännande feberpanna, plötsligt kände jag hjärtat stanna, blott svagt och matt det slog ibland.
Allt, som fordom mig bränt och grämt och tärt, kylande, svalkande glömska släckte, tomhetens slöjande mörker täckte allt som för mig var gott och skönt och kärt.
Svaga ljud som av böljeslag nådde i susande rytm mitt öra, smekande doft, som vindar föra, smekande doft av ängar kände jag
Var detta ett sista milt farväl livets skönhet i döden sände, eller en okänd strand jag kände med vågslag och doft min drunknande själ?
- Åter min hjärna i vansinne brann, åter min strupe av törst försmäkta, blodet rusa och tankar jäkta, medan tyst min stillsamme gäst försvann.Teksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
