Så har den drabbat mig igen den stora ensamheten Utan någon synlig förankring I verkligheten Allt synes vara, som det borde Jag ser inget fel, vi gjorde Allt är som det borde vara Jag kan inte alls förklara Varför den drabbat mig igen, den stora ensamheten
Du talade, jag lyssnade Jag hörde varje ord Men om sanningen ska säjas Tror jag inte att jag förstod Nej, jag satt där i min värld dit ingen någonsin kan nå in Du måste tro mig, tro när jag säjer Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din Trots att den har drabbat mig igen, den stora ensamheten
Jag har lärt mig att dras ner, jag vet det är så Jag gav efter för mörkret, det var enklare så Jag har simmat mot ytan, men drog ändå ner Jag ville nog upp, men förmår inte mer Där uppe finns ljuset, där uppe finns du Jag säjer som det är, jag säjer det nu Jag är rädd och jag sjunger den här sången till dig Då den berättar om någonting som ansätter mig
Så har den drabbat mig igen den stora ensamheten Utan någon synlig förankring I verkligheten Allt synes vara, som det borde Jag ser inget fel, vi gjorde Allt är som det borde vara Jag kan inte alls förklara Varför den drabbat mig igen, den stora ensamheten
Du slog din hand i väggen Väggen färgades av blod Ja, du slog och slog i vanmakt För att jag aldrig förstod
Men jag satt där i min värld, dit ingen någonsin kan gå in Du måste tro mig, tro mig när jag säjer Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din Trots att den har drabbat mig igen den stora ensamhetenTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
