De tog mig till en plats där inget växte Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid De tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus Där alla dörrar var så tunga att de inte krävde lås
De ledde mig förbi rader av stärkta sängar Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden De skriver ditt namn just när regnet träffar fönstren Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv
Och de tog mig till en smutsig strand Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa Och förvandla evig skog till skvallerpress
Och de pekar mot en fond, giftgula moln Orangea lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå torn De viskar i mitt öra: ”Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?”
När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom Så blir man aldrig rädd mer När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna Så vänder allt igen Allt vänder om igen
Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm
Min hud är vitt porslin, små ilskna utslag är en släng av allergi främst mot min samtid och min tro Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar Vem du var, det har jag glömt för längesen
När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar Så blir man aldrig rädd mer När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna Så vänder allt igen Allt vänder om igen
Jag går ensam in i ljuset Jag går ensam in i ljuset Jag går ensam in i ljuset Jag går ensam in i ljusetTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
