Fruktan för döden gror i den smuts och stank där vi bor Genom träck och jord drar vi fader vår till grav Där vägen når sitt slut - vi har varit där förut En grop är din kyrka och flammor är din sista bön Farväl, ty psalmen är vår moders gråt
Vår moder fick ett svar i natten då hon bad En röst, likt en ängel, viskade vad komma skall I denna digra tragedi har ett dunkel släppt sig fri Och den skönhet som har varit när är nu hädanförd Hädanefter är vår värld förstörd
Tillge oss mor och de vi under dig samlat Om vi har fel i det vi tror och med orätt mot dig handlat Dansade du ej över fälten som dignade under din skrud? Lovsjöng du inte nattens mörker och stod med Djävulen brud?
Milsvid lade sig frosten, den trängde sig djupt under vår hud Till slut så strypte den solen, trots våra böner till gud Vi skall nu tända elden och med den släcka ditt hopp Måhända kommer flammorna ändå värma din arma kropp Tysta ditt skrik av längtan Förlåta det du ej förstår
Hennes fötter tysta rörde ej marken, då hon närmade sig sina lamm Hon svävade tidlöst i mörker, tills hon slutligen funnit sig fram Hennes yngsta kände moders händer, likt en kedja så kall runt sin hals Och luften sprängde hennes späda lungor och hon försvann
Vad är blott en bastard? Ett gudlöst ofrälst barn En efterlämnad börda Ej för andras axlar att bära
Vigd jord skall ej bli din grift För dig äro porten till riket evigt stängd Sluten och låst Helgat vare ej ditt namn
I moders barm under vingars famn Ty jordelivet ditt är nu förbi
Äro vi förgätna, allena och förlätna? Hör oss då vi kallar när skuggor om oss tätnar
Vi ska resa ett tempel En symbol så ståtlig och stark För att avgrunden förkasta och skyla Och frälsa ohelig mark
Vi slipar våra vapen för att mota bort med tvång Satans klot till brandgula ögon och tysta hans hoande sång I högmod och i vrede, vi dräpte uven i dess rede Men när vi ner i underjorden steg, slog vi pakt med den lede
Tiden är en fånes påfund då evighet är det som finns till För den som saknar namnet i himlen och den som finner sig i det som Han vill Till minnet av förlorad framtid träder kluvna tungor fram Psalmer om slutets ärofyllda strid, för allt liv att vila i frid
Fruktan för döden gror i föräldralösa syster och bror Far är i graven och moder har lämnat jord Prästen har knackat på porten och han har talat med hala ord En mening som varken öron eller själ förstod Och vi dräpte honom i vredesmod
Vi blev det bottenlösa hålet - förbundet blev med otukt slutet I askan från det utbrända bålet rinner blod som är för oss utgjutetTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
