Han kom med mig När jag drog bort den våren Som en hund Följde han mig tätt i spåren
Jag var glad åt hans sällskap När jag sökte guldets land Men Kristina, guldet blev till sand
Vi slet ont Ja, allt gott fick vi försaka Ofta grät han och bad: ”Ta mig tillbaka”
Men jag vägrade alltid Fast jag tvekade ibland Åh, Kristina, guldet blev till sand
Han, som var min kamrat Han trodde mitt ord, fast jag redan då Såg att längst denna väg Fanns knappast det jag ville nå
Över prärien kom vi till en öken Vi gick vilse och började se spöken Man hör vatten som porlar När ens huvud står i brand Åh, Kristina, guldet blev till sand
Jag, som var hans kamrat Jag tog honom över, över land och hav Ö-, ökenvinden har höljt Ett täcke över hans tysta grav
Ur en stinkandе källa Drack han vatten Han blev sjuk Och gick bort från mig den nattеn
När hans blick hade slocknat Då gled klockan ur hans hand Åh, Kristina, guldet blev till sand Åh, Kristina, guldet blev till sandTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
