Jag har mött min barndoms spåman. Han som alla skydde men ingen kände. I en alskog norr om Högkullen stod han plötsligt där en gryning i mars. För en kort stund möttes våra blickar, sedan vandrade han spårlöst sin väg. Jag kommer alltid att minnas hans fårade ansikte – en frälsares men också ett offers anlete.
Allt han ägde var hans övertygelse om att vandra ensam genom tidens labyrint. Det som gjorde honom folkskygg var också det som gav honom kraften. Varken skrifter eller amuletter behövde han för att finna en sorts klarhet. Men varje gång då skymning blev till gryning tvekade han alltid på alltets fullkomlighet.
Jag ville veta men fick bara fråga. Vad som brann i honom glöder inom mig.Teksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
