Sedan eldgamla tider jag trånat och sökt Nattvalans dimhöljda grav i Nifelhels skygd jag nu funnit Låt mig få låna din mäktiga syn, förläna din svarta spådom Genom dödsgalders trolldom jag väcker dig som trenne brunnit
Till bortglömt likmål jag lyssnar, bortom tanke och fattiga ord Likt ett gravkallat firmament sjunkandes i gyllene bod Giriga likfåglar varslar om död och de gamles fejd Tystnaden skriker hotfullt över berg och enslig nejd I det gåtfulla jag svävar, avlägset, bland livlösa träd Hör världens väktare bävar, ty det lyser ingen sol...
Lyngves ulv Bors son rivit Skönjer du vägen till Ginnungagap? En öde grav världen har blivit, tröskel till evighet, en öppen portal
Jag ser dem, uppväckta thursar Och Loki själv som ur länkar gått lös Jag skönjer dunklets skimrande drake, bärandes lik från Nidafjäll ned Jag åser den döda ur graven stiga, den dolda kvinnan som höljts av snö, slagen av regn, dränkt i dagg Känner lågor av uråldrigt hat, djupt i hennes svärtade hjärta Nu sjunker valan...
Himmelens sken svartna jag såg, och livets lund av Muspelleld slukas Ett rike jag såg, åt dödsmörkret vigt, gravlagt i skymningsrök Ragnarökkr!Teksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
