Livets blomster vissnar I evighetens dunkla spår Förtäljer om ändad vånda Om evärdligt bestulen fröjd Inget kan någonsin stävja Den mäktiges nådlösa härjning När griftens stunder nalkas När tomheten omfamnar
Där dödens lie sveper fram Murknar allt som en gång levt Blott stoftens ruiner består I skuggan av intighetens makt
Intets åstundan kröner din levnad När fördärvets vålnad dig hemför I skepnader många han verkar Envar är hans trogna härold Varthän stråten leder bidar förfall Allt råder under dödens baner
Dolken som hjärtat ditt klyver Skuggan som dig städse förföljer Elden som själens fjättrar förtär Tidens dräkt som livet ditt höljer
Förgängelsen... En makt som hemsöker allt Sortin... Gravens hänförande sång Förruttnelsen... En rit som aldrig bemästras Döden... Ändamålet av livets gång
