Flickan skrattar, ler varmt och brett. Trippar nätt. Hoppar lätt. Därefter försvinner hon in i en vägg på ett gastkramande sätt.
Smuts täcker rullstolar och trasiga bårar. Rost rinner likt blodiga tårar. Galler utgör både golv, tak och vägg. Mot huden - en kall stålegg.
Ficklampans bräckliga ljusstråle Finner en docka, spetsad på rostig påle. Känner regnet lätt dugga. Dimma. Mörker. Skugga.
Från underjord hörs yl och morr. Svetten lackar och halsen känns torr. Är det en maskin? Är det en best? Passerar en smutsig och diffus men ljus …cirkushäst.
Regnet faller, fläckar sanden. Järnrör i ett krampaktigt grepp. Och så plötsligt utan varning snuddar något vid handen.
Slag av vingar hörs från ovan En vild flykt i panik. Stadens alla dystra gränder fylls av omänskliga skrik...och dimma!
Den ockulta symbolen syns alltmer frekvent och vittnar om vad som i staden hänt. Mörk metallfläkt sprider dödens andedräkt.
Ingen! Ingenting! Ingenstans! Ensam i nattens våld. Dunkande från ett förvaringsskåp. Metall..våld...dråp...
Splitter faller sakta ner, träffar rummets hårda golv. Klockan klämtar mörk och tyst men slutar ej vid tolv.
Fångad i en mardrömsvärld där monster strövar fritt är radions höga gnissel både frälsning och gissel.
Samael!
Plötsligt, ljudet av barnagråt Samt något som längre bort tassa. Rycker fram med ont uppsåt – en förvriden och köttig massa.
En hund kommer hotfullt gående med dova, klickande ljud. Huvudet är ersatt av maskar och varelsen saknar hud.
Hoppande, vanställda kreatur vistas i synfältets kant. Övertygelsen växer sig starkare; viskar att detta ej är sant.
Verkligheten smälter i en massa av svart och rött. Luften smakar unket men samtidigt sött.
Flickans huvud lyser upp med ett gråvitt och kallt ljus. Hennes sorgsna klagosång tonar bort i brus.
Blott i sällskap av en kniv, min egen vridna fantasi, ho samt en häftig puls och en kusligt levande…dimma!
Ryckiga rörelser för kroppen närmare och närmare. Blank, slät hinna glänser där ansiktet en gång fanns. Sjuksköterskan rör sig som i trans. Skalpellen glimmar. Sekunderna känns som timmar.
Galenskapen kommer hit, skuggbarnen likaså. Hopplöshet, flykt är meningslös, i de hinner ifatt ändå.
Varför kan ni inte bara låta mig vara? Snälla, snälla, låt mig vara! Gud, låt mig vara!Teksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
