I dessa avgrundens katakomber når mig bleka skuggor från förr I höjden drar dagar förbi En törst efter moln når mig likt avlägsna röster från minnen. de bränner mig och påminner mig om livet som jag fann, allt det jag kunde ha ägt
Jag förnimmer förbannelsen och elden i mitt kött, I denna kropp som långsamt uppslukas och ruttnar.
I varje hjärtslag, i varje tecken, i varje dödsrossling skvälver ett orörligt skrik
Jag är redan den förpestade människan
Fördömd och begravd i lera och rostande skrot längt borta från luftig och genomlyst gröska Från en kropp levande den kvävande röken från mjuka mineraler takdropp av ångest, sakta ångande skuggorTeksty umieszczone na naszej stronie są własnością wytwórni, wykonawców, osób mających do nich prawa.
